onsdag 24 augusti 2016

Recension av En oväntad vänskap

Författare: Abdel Sellou
Antal sidor: 232
Finns hos: Adlibris / Bokus

Goodreads beskrivning
Abdel går på anställningsintervju.
Han gör det för att få en underskrift så att han ska kunna få ut bidragspengar - att arbeta är han inte intresserad av. Hela sin tonårstid har han levt som smågangster på Paris gator, helt bortom sina adoptivföräldrars kontroll, och han är beredd att göra lite vad som helst som kan resultera i pengar om det bara inte är alltför ansträngande. Det är en stenrik man i rullstol som intervjuar honom. Han är totalförlamad efter en skärmflygningsolycka och behöver hjälp med precis allt. Varför blir Abdel erbjuden tjänsten som personlig assistent åt Philippe Pozzo di Borgo i hans palats? Varför tackar han ja? Hur kommer det sej att han stannar i tio år?


Mina åsikter
Blev lite besviken i början när jag märkte att så mycket av boken berörde just Sellous barndom och en rätt liten del berör just hans relation med Philippe Pozzo di Borgo. Dock skall det påpekas att Sellous barndom minst sagt var speciell och intressant, då han i princip gjorde allt det där som föräldrar hoppas att ens barn inte skall syssla med. Han var "på besök" hos polisen flertalet gånger och när han slutligen hade fyllt 18 år hamnade han i fängelse och så vidare. Det var riktigt kul att läsa om hur två personer med så totalt olika bakgrunder kunde hitta till varandra och därtill förbli nära vänner även efter att Sellou slutade arbeta som personlig assistent. Jag önskar som sagt att man hade fått läsa en större del om Sellous relation med och jobb hos Philippe Pozzo di Borgo. Jag önskar med andra ord att boken hade fått bli lite längre för att få med mer av just den delen i boken. Efter att ha läst den här boken så börjar man dessutom att undra lite granna över varför Sellou ens fick jobbet som personlig assistent och hur han fick behålla jobbet när han bland annat lyckades krascha två superdyra sportbilar som var hans chefs. 

Mitt betyg
Boken får 3 av 5 stjärnor.

tisdag 23 augusti 2016

Moyes-yra?


Fick som sagt presentkort på akademibokhandeln av min kära morbror och det var alltså detta jag köpte för pengarna. Först så har vi en oväntad vänskap av Abdel Sellou som jag har spanat och trånat efter ett tag nu, två Jojo Moyes böcker The one plus one och The dorse dancer. Antar att jag fortfarande är lite inne i en Moyes-yra men hon är ju smått fantastisk så det gör väl ingenting antar jag. Sedan blev det även Kate Mortons The Lake house, som jag har hört så himla mycket om och därmed varit väldigt taggad på att läsa ett längre tag nu. 

Veckans bokbloggsfråga- vecka 34

Veckans fråga från Barnboksbloggen lyder som följande: Vad anser du, är bokbloggskommentarer idag ett minne blott? Får du fortfarande kommentarer? Skriver du själv kommentarer? Vilket forum är det som du numera håller kontakten med dina läsare och ni kan diskutera det du och andra bokbloggare har skrivit i dina inlägg? Jag skulle inte alls säga att bokbloggskommentarer är ett minne blott, får väl kanske inte superofta kommentarer på just recensioner men får ändå en hel del kommentarer på andra sorters inlägg. Har nog mycket att göra med vad läsarna känner att de kan bidra med till ämnet men också hur mycket de känner att de ges möjlighet till att ge sin åsikt. Personligen skriver jag inte kommentarer på andras bloggar speciellt ofta, men när jag väl gör det är det ofta på inlägg som berör olika bokinköp eller inköpslistor av böcker bokbloggarna önskar att de hade. Då brukar jag dela med mig av mina åsikter och tankar om det är någon bok jag har läst helt enkelt. Jag håller kontakten med mina läsare på min blogg naturligtvis men även via instagram. 

måndag 22 augusti 2016

Recension av Dansa min docka

Författare: M.J. Arlidge
Antal sidor: 374
Originaltitel: The Doll's House
Serie: Helen Grace, bok 3 av 5
Förlag: Lind & Co, Stort tack till dem för detta recensionsexemplar!
Finns hos: Bokus / Adlibris

Goodreads beskrivning
En ung kvinna vaknar upp i en kall, mörk källare. Hon vet inte hur hon har hamnat där eller vem som är hennes kidnappare. 
Inte långt därifrån, på en öde strand, hittas kroppen efter en annan ung kvinna - en kvinna som aldrig anmäldes som saknad eftersom familjen fortsatte att motta sporadiska sms från henne efter försvinnandet. Någon ville få de anhöriga att tro att hon fortfarande levde när hon i själva verket var död. 
Fyndet ger kriminalkommissarie Helen Grace kalla kårar. Det är tydligt att hon har med en galning att göra - en mycket störd person som inte bara är intelligent utan även har resurser. 
Och medan Helen kämpar för att lista ut vad mördaren drivs av börjar hon förstå att tiden håller på att rinna ut för någon som fortfarande lever.

Mina åsikter
Jag kan väl börja med att säga såhär: M.J. Arlidge är en av få författare som kan få mig att avstå från slalomläsning och därmed totalt hänge mig åt att läsa just hans bok. Hans böcker är som vanligt lite obehagliga även om de föregående böckerna var något värre på den fronten. Precis som tidigare får läsaren ta del av såväl Helen Graces, några av hennes kollegor, offret och förövarens perspektiv. Något som enligt mig bara bygger på och förstärker såväl handling som personligheter och det gör boken så himla spännande och svår att lägga ifrån sig. Det är även intressant att det inte bara händer saker i fallet som Helen utreder för tillfället utan det försiggår minsann ett och annat på kontoret såväl som i folks privatliv. Så i den här boken får man minsann lite av allt. Sammanfattningsvis så kan man väl säga att den är boken är liksom sina föregångare riktigt, riktigt bra. Och jag rekommenderar starkt att man läser hela serien i rätt ordning då det ger som bäst insyn i alla intriger och karaktärernas egenheter.

Mitt betyg
Boken får 4 av 5 stjärnor.

Släktkalas

Igår hade vi ett gemensamt släktkalas för mig, syrran och mamma (som fyller år 3 dagar innan mig och syrran). Det innebar att bland annat min mormor, morfar och min morbror var hemma hos oss. Jag fick då dessa presenter som jag är supertaggad på att använda upp. Tycker att det är väldigt roligt att gå på Cervera och plocka ut saker jag skall ha när jag flyttar hemifrån. Och ett presentkort på akademibokhandeln säger jag ju aldrig nej till ;) Vi får se, men om jag inte blir ombedd att jobba över idag på den förskola jag vikarierar på (skall sluta kl. 14 annars) så tänker jag minsann åka in till stan och köpa på mig en del saker. Vet att jag har min bokhyllstömning att tänka på men jag får då helt enkelt lägga på ett ordentligt kol med läsandet.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...